SuperLizen.
Häromdagen när jag hade handlat mat råkade Lizen vara på sitt allra ivrigaste humör när jag kom hem. Förutom att hon ville berätta allt som hade hänt medans jag var på jobbet (hon måste ha drömt allt hon berättar eftersom hon nästan bara sover) så var hon även snäll nog att hjälpa mig att packa upp maten ur kassarna. Som vanligt brydde sig Lizen inte om att hon var ivägen utan ville absolut in i kassarna. In i alla kassar. Hela vägen in. För precis som en hund gillar Lizen att lukta på allt, därmed utforskas noga varje ny sak som kommer innanför hennes revir (dvs. innanför min lägenhetsdörr).
Det hela slutade med att Lizen i all berusande upprymdhet hade lyckats trä både huvudet och vänster framben genom kassens ena handtag. Kassen förvandlades till en vacker mantel förgylld med bilder av den ädlaste mat (Lizens vapen).
SuperLizen, med mantel av plast.
Men Lizen hade tur som hade lyckats klä på sig en tom kasse. Som om denna superhjälteförklädnad var huvudsyftet med hennes iver från början, så drog hon iväg med den tomma påsen som en mantel medans jag packade upp resten av varorna. Hon verkade inte bromsas av fallskärmen hon hade på ryggen, men det är klart, den stoppar väl inte direkt farten hos någon som inte springer så fort.
Efter en stunds superhjältande så lossade jag på hennes mantel. Jag lyckades försiktigt trä av den utan större problem. Jag behövde varken använda sax eller såpa. Dock talade Lizen om för mig att jag hade trampat på hennes värdighet och nypåhittade kunglighet. Besvikelsen var stor men inte så långvarig. Snart var det dags för en ny sovstund och manteln var glömd.
Dagens drama är över och påsens handtag är lätt uttöjt.
~ ~ ~
Kommentarer
Trackback
